Mamma

Jag har inte bloggat på ett tag, kännt mig lite nere och deppig.
Orsaken?
Hur bra mår man när man ser att ens barn tynar bort och inget kan man göra?
Rätt svar är:
SKIT!

Min lilla älskling bara minskar och minskar.
Han tynar bort.
Varje kväll så sover han numer hos mig! Jag känner mig mer säker då.
Varje kväll när jag kryper ner bredvid honom så får jag ångest och börjar gråta.
Hans midja är såååå smal att jag mår dåligt!

I morse så gick jag ner till BVC. och lånade en våg av dom.
Den stannade på 9 kg 245 gram.
Jag ringer upp till sjukhuset för att rapportera det och hon frågar, vad vägde han sist?
Jag minns inte svarade jag och tog ett djupt andetag medans hon slog i datan.
OJ blev svaret. Men kära nån hör jag sköterskan som vi så många gånger träffat! Jag visste att det var illa säger hon med en klump i halsen. Jag såg det sist ni var uppe att han bara blir smalare och smalare. 
Men Angela.... Han har tappat 500 gram på en vecka. 


Det enda jag fick fram var, ja ha tack då! Jag hör av mig om de blir värre. Ja gör det, jag rapporterar in detta. 

Jag visste att det var illa, jag menar... jag är inte blind!

Men jag måste endå nånstans se det posetiva i det hela. 

Han är en underbar son och han är glad! Han utvecklas, han ja... är helt fantastisk! 
Att han orkar! Det beundrar jag! 
Han kommer att bli en riktig kämpe när han blir stor. 
Vad kommer jag att bli?