Hur man säger, och hur man upplevs....
Jag vill att folk ska uppfatta mig som glad och posetiv! inte som en sönder stressad småbarns mamma med noll koll på livet.
men jag vill inte att folk ska uppfatta mig som onaturligt glad, som att det inte rör mig i ryggen att min son är sjuk, eller som en människa som mår så psykiskt dåligt att man inte kan visa sina rätta känslor.
Jag vet inte riktigt i vilken kategori Noas läkare egentligen skulle lägga mig. men jag tror att de va den sist nämnda. att hon egentligen är orolig över hur jag egentligen mår. orsaken till jag jag tror det är för att jag vet att hon verkligen bryr sig. plus att dom förut har uttalat deras oro över min vikt.
Inte för att jag e speciellt smal för det finns de nog ingen som han hävda. men det kan hända att jag har minskat något!
Men jag trodde att hon viste hur jag mår iom att jag sagt hundra gånger hur jag egentligen mår och där av ska vi få hjälp av psyk. men....
vad man säger och hur man upplevs e ju olika saker....
I dag har vi haft sällskap av Rikard uppe på sjukhuset. Väldigt trevligt att ha någon hos sig! Nåt jag verkligen har saknat flertalet gånger!
och det känns bra, att ha nån som kan ha lite förståelse om man kanske inte mår så bra alla dagar!
Som han själv sa " Det är svårt att förstå vad du går igenom om man inte får uppleva det själv"
Kram på er
