Det känns lättare
Jahapp så har man gjort världens bästa vän beviken oxå!
Varför?
Jo för att jag förmodligen e helt dum i min lilla gröt hjärna!
Det är inget jag någonsin kommer att sticka under stolen med, Han har och kommer att ha mig lindad om sitt jäkla lillfinger. förmodligen fram till den dagen då jag har träffat nån annan som kan visa mig den kärleken som jag kanske egenligen förtjänar.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tror jag ibland att jag själv anser att jag förtjänar att må dåligt.
För... Varför skulle jag annars vara så dum så att jag pratar med honom?
Förmodligen för att jag ibland når fram! och jag ser den mannen som jag en gång för många år sedan blev oerhört förälsklad i.
Men hur mycket ska man ta? Hur mycket ska man orka stå ut med innan man själv sätter ett stop.
Jag har satt ett stop så många gånger,
men endå.... så går det några veckor och så sitter jag där igen.
Den här gången kan jag endå på ett sett känna en skillnad.
Jag behövde få prata med honom.
Jag behövde få häva ur mig det jag kände och hur jag mår av situationen.
Jag behövde det!
För att faktiskt kunna gå vidare i mitt liv!
Sen om att kunna gå vidare betyder att gå vidare helt utan honom eller ha med han i livet, det kan jag inte svara på.
Hur jag en skulle göra, hur jag en skulle vrida och vända på det hela så kommer han aldrig kunna försvinna helt!
För vi delar nåt! Vi delar det bästa i som jag har i mitt liv! Vare sig vi vill det eller ej!
Man måste kunna acceptera hur det är, hur livet ser ut, hur vår relation är för att sluta älta! för att kunna få frid i hjärtat och själen.
Nånstans så känner jag mig endå stolt! Jag lyckades nå fram, jag lyckades få fram allt det där som jag så länge har behövt och velat säga!
Det känns lättare i hjärtat!
