Vill inte vara ensam
Ja som jag sa så blir det lite tokigt ibland. Men det är väl sånt man kanske kan leva med ;-)
Det är faktiskt så att jag vill träffa en man. Nån att dela glädje sorg å ja allt med.
Men att hitta en man i dagens samhälle känns jäkligt svårt.
Jag och L satt och pratade om detta förra helgen när vi var ute.
Vi kom fram till att det måste handla om att vi är för kräsna.
Men... Varför de?
Får man inte vara kräsen när man letar efter en man att spendera en livstid med och inte bara en natt?
Klart som fan att man får de!
Man måste vara kräsen. Visst nej man får inte vara onormalt kräsen. Jag tror inte att tex. Justin Timberlake skulle vilja bli min (och NEJ jag vill inte ens ha honom han var bara första bästa/sämsta exempel jag kom på).
Men för att man ska kunna leva tillsammans måste man kunna dela vissa intressen och framtidsmål för att kunna ha en framtid tillsammans.
Så jo man får vara kräsen!
Men jag behöver iallafall en man! Jag är för tjejig för att klara mig själv. Jag behöver ha en man som skrattar sött åt mig för att jag inte kan byta glödlampa själv. (apropå de, min lampa i köket behöver en ny lampa... nån frivillig? ;-) )
Jag vill ha nån att krama om, en man att laga mat till. Jag vill ha en man att gosa upp mig hos en regnig dag.
Ja vill inte vara ensam längre!
Vet hur du känner! För mig går det dock upp o ner, oftast saknar jag någon men ofta tycker jag om att klara mig själv med :P Bökigt det där!
Men kräsen ska man vara! Man ska inte nöjja sig med första bästa!
