Mamma

Borde ha lagt mig för länge sedan, men kan inte.
Jag sitter och tittar på klipp från youtube och bilder på aftonbladet och expressen från Madeira.
Ön där jag bott, Ön där jag arbetet, Ön med världens vänligaste befolkning.
Ön med vänner, arbetskollegor och övriga som spelade en stor roll i vårt liv när vi bodde där.
Alla var ens vän, alla såg till att man var okej. Oavsätt om det var ett butiksbiträde, en bartender, en vän eller en total främlig så kunde man känna sig trygg.

Jag brukar säga det att så säker som man var när man bodde där. så säker kan man nog inte vara nån annanstans.

Nu sitter jag och se bilder på gator som jag gått på förvinner i vatten massor.
Jag ser bilder på shopping gator där man spenderade sin lön försvinna.
Jag ser torg där jag har fikat umgåtts och skrattat med mina vänner, total förstöras av bilvrak som kraschat in i byggnader, träd som ramlat över taken.

Jag ser Butiker helt sönder slagna och totalt förstörda, butiker där ägaren är en underbar familjefar som sliter och jobbar halvt ihjäl sig för att försörja sin familj.

Jag ser minnen. Jag ser vänner och bekantas liv gå upp i rök.
Jag ser sånt som många andra inte ser.
för mig är det en hemstad som försvinner!
för mig är det ett orosmoln, lever Gorete? Lever Rosa? Hur är det med Marc? och alla andra?
Hur har dom klarat sig? Hur ska dom klara sig?
 
Hur ska dom kunna resa sig?

VAD KAN JAG GÖRA?